Studiearter


VÅRA STUDIEARTER

 

Sillgrissla – Uria aalge
Sillgrissla är en utmärkt dykare som kan nå ner till 200 meters djup, även om Östersjöns sillgrisslor sällan går under 80 meter. Den lever av skarpsill och sill och fångar en fisk åt gången, vilken hålls med huvudet inne i munnen och stjärten stickande ut rakt fram. Sillgrisslan behåller om möjligt samma partner hela livet ut, och lever mycket länge. Världens förmodligen äldsta sillgrissla kontrollerades på Stora Karlsö 2015, den var då nästan 43 år gammal!

Antal häckande par på Stora Karlsö: ca 14 000 (2015)
Kullstorlek/antal ägg per år: 1
Föda: skarpsill och sill
Status: ökande i Östersjön men minskande generellt
Hot i Östersjön: bifångster, oljeutsläpp, (större ekosystemförändringar)

 

Tordmule – Alca torda
Tordmulen har mycket gemensamt med sillgrisslan men häckar på Stora Karlsö cirka två veckor senare och i större utsträckning bland klippblocken på stranden snarare än uppe på de högre klipphyllorna. Den lever av huvudsakligen skarpsill, vilka kan hållas på tvären i den kraftiga näbben. Detta gör att tordmulen kan hålla flera fiskar i näbben samtidigt, till skillnad från sillgrisslan som bara håller en åt gången. Tordmulen dyker inte lika djupt som sillgrisslan, den håller sig ofta mellan 20-40 meter ner när den fiskar.

Antal par på Stora Karlsö: ca 6500-8500
Kullstorlek/antal ägg per år: 1
Föda: skarpsill, spigg
Status: stabil
Hot i Östersjön: störning från människor och landlevande rovdjur, oljeutsläpp, bifångster, (större ekosystemförändringar)

 

Silltrut – Larus fuscus
Silltrutarna i Östersjön har en av sina större och viktigare kolonier på Stora Karlsö. Silltruten beskrivs  i den svenska ”Rödlistan” över hotade arter som ”nära hotad” och har under lång tid haft en nedåtgående trend. Minskning av utbredning, minskning av reproduktiva individer och försämring av befintliga habitat förväntas fortsätta och framöver leda till att arten klassas som ”sårbar”. Anledningen till tillbakagången är inte helt tydlig, men beror delvis på miljögifter, näringsbrist samt störning från människor och rovdjur.

Antal par på Stora Karlsö:  ca 300 – 350 (2015)
Kullstorlek/antal ägg per år: 2-3
Föda: Framförallt fisk som skarpsill, strömming, spigg m.m. men till viss del även inseker, maskar m. m.
Status: ”Nära hotad”. Minskande i hela Östersjön sedan 1970-talet.
Hot i Östersjön: miljögifter, näringsbrist, (större ekosystemförändringar)

 

Gråtrut – Larus argentatus
Gråtrut lever också av fisk men är inte lika specialiserad som silltruten. Tar gärna fågelungar från ejder, svärta och sillgrisslor. I och med mindre öppet matavfall på sophögar och fiskrens från båtar har gråtruten fått det svårare att hitta mat jämfört med för 20-30 år sedan.

Antal par på Stora Karlsö: ca 250 – 300 (2015)
Kullstorlek/antal ägg per år: 2-3
Föda: fisk, sopor, as, säd, fågelungar, blåmusslor
Status: svagt minskande
Hot i Östersjön: förändrade rutiner för avfallshantering och hantering av fiskrens, mänsklig störning och jakt, miljögifter (?)

 

Storskarv – Phalacrocorax carbo
Storskarven har ökat mycket de senaste åren i hela Västeeuropa och etablerade sig på Stora Karlsö så sent som 2001.

Antal par på Stora Karlsö: ca 800-950
Kullstorlek/antal ägg per år: 4-5
Föda: fisk
Status: ökande
Hot i Östersjön: mänsklig störning och jakt